San Sebastian - en stad för alla sinnen

Den lilla pärlan precis på gränsen till Frankrike har varit ett av de hetaste resmålen i Europa de senaste åren men är trots det fortfarande lite okänt i de bredare turistkretsarna. Till stor del beror det nog på att de som har dragits hit är intresserade av mer än bara strand och bad.
Surfarna har länge åkt hit då det, precis som i Biarritz i Frankrike, är en evig vågmaskin som rullar in utifrån Atlanten och de senaste åren har staden blivit mer och mer berömd för sin mat och San Sebastian kallas ofta för världens mathuvudstad.

Visst finns det andra ställen som har fler restauranger och mer varierad mat men med 17 stjärnor i Guide Michelin fördelat på 200 000 invånare så är det svårt att inte hålla med om smeknamnet.

Jag försökte äta 100 rätter på min långhelg men rätterna var myclet större än jag trodde och jag fick ge mig vid 41 rätter men jag var supernöjd med det (och hade gått upp 3 kilo). 

De flesta flyger ner till Bilbao och tar flygbussen därifrån till San Sebastian, eller Donostia som det heter på baskiska, vilket tar 1 timme och 10 min. Väl framme i San Sebastian så är det enkelt att orientera sig då staden är liten. Det finns en flod i mitten som delar upp staden. På den vänstra sidan ligger själva centrum och på udden längst ut ligger den gamla delen av stan som de flesta turister bor i och spenderar sin tid i. Det är även på den här sidan den lugnare, långrunda och fantastiskt vackra stranden La Concha ligger.

På den högra sidan ligger stadsdelen Gros som är lite av det nya svarta i San Sebastian. Här är det mer locals, billigare och inte lika mycket turistrundvandringar. Det var här jag bodde under min helg. Längst ute ligger surfarstranden Zurriola där vågorna är stora och det inte är lika långgrunt.

Gamla Stan – Parte Vieja

Innan jag åkte så var jag lite rädd för att det skulle vara för mycket turister och att allt skulle kännas falskt och tråkigt, och visst fanns det en del turister och de flesta fanns i gamla stan men det var aldrig så att det störde.

Det som gjorde gamla stan så trevlig var att alla går ut och äter i San Sebastian. Gamla och unga, går från bar till bar och tar en liten öl eller ett glas vin och en pintxo.

Folkliv i San Sebastian

Pintxos är Baskiens motsvarighet till tapas och grundidén är samma som i resten av Spanien men lite mer raffinerat. Denna mat säljs mest på barer, där mycket ligger framme på bardisken. Det finns 2 olika varianter och det som ligger framme räknas oftast som kalla pintxos (frio) och ska man äta dem så ska man vara på ett ställe där man ser att det är omsättning på maten så att man inte får något som är gammalt. Javier, som jag bodde hos, rekommenderade mig att alltid kolla vad de hade för varma rätter (caliente). Dessa står oftast på en griffeltavla i baren eller har en egen meny. De tar någon minut att få serverade men det är oftast här deras specialiteter finns och det är alltid nylagat.

Nackdelen med Gamla stan och San Sebastians popularitet som matdestination är att väldigt många har skrivit om staden. Tyvärr har det blivit lite likriktning på rekommendationerna. Man måste gå till A och B och äta X och Y. Många reseguider har matvandringar i stan och det blir lite som ett lämmeltåg till vissa ställen. De flesta av de som rekommenderas är superbra men det är värt att våga testa något annat.

Gamla stan är vacker med sina smala gator där barerna ligger vägg i vägg och folk står på gatan och dricker, äter och pratar. Mellan gamla stan och havet ligger ett högt berg med en jesusstaty på toppen som en liten miniversion av statyn i Rio. Berget var tidigare en viktig försvarspunkt för bukten och man kan gå upp på någon av de slingrande stigarna och titta på utsikten och de gamla kanonplatserna. Härifrån har man också en väldigt fin utsikt över La Concha och den vackra bågformade strandpromenaden.

En av mina favoritrestauranger i Gamla stan var Bar Zeruko som hade som specialitet att göra en modern twist på de traditionella rätterna vilket var ganska skönt efter en lång kväll med ”samma smaker”. De har bland annat en rätt på sjöborre som var fantastisk.
En annan favorit var La Cuchara de san Telmo som är ett måste i San Sebastian. Det är även med i alla reseguider så räkna med mycket folk.

Sjöborre - otroligt gott

Gros

Jag tillbringade det mesta av min tid i Gros, stadsdelen där jag bodde och Javier som jag bodde hos gav mig massor av bra tips.

På samma gata som jag bodde låg dels en av de äldsta, traditionella barerna, som heter Bodega Donstiarra. Här kan man få gristryne och mage och om man tycker det verkar läskigt så har de massor av annat som är lite enklare. De är också specialister på sidra som är den lokala cidern.

Sidra hälls upp från stora tunnor där man öppnar kranen eller tar bort korken i botten och sen låter man strålen bli jättelång innan den landar i glaset. Cidern är lite syrlig och har inget tillsatt socker eller kolsyra vilket gör att den ska drickas väldigt snabbt för att inte bli tråkig. Man får ganska lite men å andra sidan kostar det inte mycket.

50 meter från Donostiarra ligger den moderna baren Lobo. Här är det trångt runt sjutiden – man äter mycket tidigare i Baskien än till exempel Barcelona – men servicen är utmärkt och maten fantastisk. En av deras bästa rätter är en sorts friterad boll med gåslever som har lindats in i fin spansk skinka innan den friteras. Det låter konstigt men är otroligt gott. Jag åt säkert 15 rätter här och alla var grymt bra gjorda och goda.

Går man ännu längre in i Gros så blir det mer och mer locals men ställena är fortfarande otroliga. Jag tror aldrig jag har varit i en stad där så många restauranger har hållit så hög nivå, stötte egentligen inte på ett enda dåligt ställe. Min favorit deep inne i Gros var Bar Bergara.

Ett extra tips är baren Garbola  som mest serverar drinkar men jävlar vilka drinkar. Spanjorerna och baskerna gillar ju gin och på Garbola kan sina Martinis.
Vill man ha frukost och/eller kaffe i Gros så är Sakona Coffee Roasters precis vid floden stans bästa.

Jag kan inte nog rekommendera San Sebastian som resmål. Vackert, trevligt och med otrolig mat och fina stränder. Dessutom billigt där en liten öl kostar 10-15 kronor och ett glas bra vin 30 kronor. De flesta rätter ligger på 40-80 kronor och då får man mycket mat tillagad på superfina råvaror.

Surfstranden i San SebastianMat

Som jag har skrivit ovan så finns det massor av restauranger. Jag var i San Sebastian ensam och valde därför att endast gå från bar till bar men i San Sebastian finns det som sagt massor av stjärnrestauranger som är värda ett besök. Mirador de Ulia som ligger på kullen till höger om stranden Zurriola har 1 stjärna och även om jag inte smakade maten så har jag hört att det ska vara toppen. Dessutom är utsikten magisk.

När det gäller Pintxos så är mycket serverat på bröd, vilket gör att det mättar mer än man tror. Pintxos är också ett sätt att äta som må se ut som en buffé men som har ett lite annat tänk. Istället för att fylla sin tallrik med flera saker på en gång så är tanken att man beställer 1 rätt i taget och äter den tillsammans med lite öl, cider eller vin. Sen går man vidare till nästa ställe och upprepar proceduren. Vill man stanna på samma ställe så går det givetvis bra men det är fortfarande att rekommendera att man tar 1 rätt åt gången. På så sätt får man alltid äta nylagat och fräscht istället för något som har kallnat på tallriken.

Anjovis, anjovis och anjovis i San Sebastian - så gottAtt Baskien har blivit en sån foodie-destination har nog lite att göra med att de inte kör de vanliga turistmenyerna. Här äter man det mesta på de flesta djur man tillagar. Det kan betyda att det finns både grisöron, tryne och fötter. Eller andra inälvor. Det är även mycket fisk och skaldjur och speciellt ansjovis som är en riktig stapelvara här. Jag vet att vissa tycker att det verkar läskigt med dessa små fiskar som ligger i olja på en liten brödskiva men de är mer raffinerade och enklare att äta än man tror. Den syrliga och oljiga smaken passar dessutom perfekt med det vita vinet Txakoli (uttalas Tjack-olli) som är en specialitet i den här regionen. 

 

Vill man beställa en liten öl istället för en stor stark så säger man Zurito.
Då får man ett halvt glas (galopp) och betalar lite mindre. Är ganska bra om man planerar att gå från ställe till ställe och hellre blir mätt på mat än öl.

Jag har lagt till massor av fler ställen på kartan nedanför och ni bör inte bli besvikna på något av dem.

Jag bodde i en lägenhet via AirBnB hemma hos Javier som var en fantastisk värd men om jag hade valt hotell så hade jag definitivt kollat i Gros - exempelvis Pension Del Mar eller till vänster om Gamla stan i början av stranden La Concha som exempelvis Hostal Alemana.

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com