Istanbul: En favorit som bara blir bättre och bättre!

Efter min Istanbul-helg i höstas så var det så dags igen för ett besök i denna magiska och motsägelsefulla metropol.

Lägenhet bokad i Galata-området i Beyoglu på Meroddi Pera Hotel. Helt okej, även om krånglande Wifi inte känns så kul 2016, och det var rent och otroligt billigt. Vi hade hyrt en 6 bädds lägenhet som kostade 600 kr natten inklusive frukost. Det är alltså inte per person utan totalt!

Lägg då till att läget är nästan löjligt bra, precis i början av Istikal, Istabuls stora huvudgata, med shopping, restauranger, barer och kaféer precis utanför dörren.

Vi var fyra personer, varav två som aldrig varit i Istanbul tidigare, som åkte och vi landade på torsdag eftermiddag i 25-gradig värme.

Istanbul: Vår gataTorsdag - dag 1

Efter att vi hade landat, hämtat väskorna, åkt taxi (med tillhörande bilkö), checkat in och fräschat upp oss så var klockan närmare 18 när vi gick ut på i den varma Istanbulkvällen. Vi hade inget bokat men min plan var att ta en promenad uppför Istikal och sen ner i Cihangir-området. På väg dit passade vi på att ta oss upp på Balkon för några öl på deras takterrass så att alla fick en chans att se Istanbul i skymningssolen. I Cihangir hade jag tänkt att vi skulle på den utmärkta restaurangen Datli Maya. För mig som varit här tidigare så var förväntningarna stora och jag hoppades att mina medresenärer skulle tycka lika mycket om det som jag. Trevlig service, god och billig mat och dessutom organiskt och närproducerat gjorde middagen mycket lyckad.
Tricket här, som på så många andra restauranger i Istanbul är att ta "en av allt", dvs prova så mycket olika rätter som möjligt. De är väldigt bra på vegetariska rätter, lamm, olika röror och annat och att våga prova något som man inte riktigt vet vad det är ger oftast en stor kulinarisk belöning.

Efter middagen så tog vi ett glas vin till i området innan vi smög hemåt, trötta, mätta och mycket belåtna.

Fredag - dag 2

Efter en skön natts sömn, vaknade vi och gick ut till kaféet mittemot hotellet. Frukosten visade sig vara mycket bra med lite olika turkiska rätter, frukt, bröd, äggröra och pannkakor och gott kaffe. Att sitta ute och äta frukost i 20-gradig vårvärme var en perfekt start på dagen och efter frukosten gav vi oss iväg bort mot Sultanahmet och de stora turistmålen, Blå Moskén och Hagia Sofia. Väl där så var det stängt i moskén på grund av fredagsbönen (det gäller alla fredagar) vilket jag tyckte var helt okej då blå moskén är lite överreklamerad som turistmål. Jättefin, javisst, och gratis men lång kö och sen får man som icketroende bara gå igenom stora salen och ut på andra sidan.

Vi tog oss istället längre in i området som heter Fatih, gick igenom Grand Baazar - som verkligen är en turistfälla - och ut på andra sidan. I utkanten av basaren så hamnade vi på jeans och skinngatan där varenda kille ville att man skulle följa med in i butiken och kolla på deras superbilliga märkesjeans (nej, det är inte den sortens "skinngata"). Jag köpte inget och var ganska lättad när vi kom ut på andra sidan. Vi fortsatte ner mot Gyllene hornet, som är vattnet som skiljer Fatih/Sultanahmet och Beyoglu åt. Det är inte en flod som man kan tro utan bara en arm av Bosporen.

Vi tog några öl på Galatabron under fiskelinorna och tittade ut på båtarna som åkte förbi i alla riktningar i vårsolen. Efter ölen så bestämde vi oss för att äta lunch och vi hamnade på ett ställe som heter NATO restaurant nere i Kariköy på höger sida av Galatabron. Restaurangen har tagit sitt lite udda namn från försvarsalliansen NATO och grundades när Turkiet gick med 1952.

NATO är enkelt med klinkers på golvet och bord och stolar från tidigt 80-tal men servicen är väldigt bra och bemötande vänligt och entusiastiskt, speciellt när man kommer som turist. Här är det mest turkar som äter och engelskakunskaperna är det sådär med men det är bara att slå sig ner, ta sin tallrik till den stora glasdisken framför köket, där kockar och grytor och stekbord trängs om utrymmet. Väl där så pekar man på vad man vill ha och så skrivs det upp på kvittot för bordet. Vill man ha mer av något eller testa en ny rätt så tar man bara en nu vända med sin tallrik. Typ som buffé där kockarna lagar din mat framför dig. Väldigt, väldigt gott och otroligt prisvärt.

[rwp-review id="1"]

Efter lunchen tog några av oss en vilopaus och några stannade ute på Nakka, som baren precis bredvid hotellet heter. Hela fronten av baren är öppen mot gatan och eftersom det är en tvärgata till en av de största gågatorna i Istanbul så finns det mycket att titta på medan man dricker en öl eller en kaffe. Nakka har även en takbar där det är väldigt mysigt framåt kvällen. På samma gata som hotellet och Nakka så ligger även Café Privato som är med i många guideböcker och liknande och det ser trevligt ut men vi hade så mycket annat för oss så vi han aldrig testa det.

Innan kvällen middagsbokning så tog vi några glas öl och vin på takterrassen på Symbol Café i Cihangir. De har verkligen en utsikt man bara måste älska.

Kvällen middag hade jag bokat på en restaurang som heter Avlu Ocakbasi. Ocakbasi är en typ av restaurang där de grillar på kolbädd inomhus under en stor kopparkåpa och just Avlu fick jag tips om av en turkisk matbloggare. Hon varnade mig för att det skulle vara svårt att hitta och att det skulle verka lite konstigt först men att maten skulle vara fantastisk.
För att komma till restaurangen så skulle man vika av från Istikal, den stora gågatan, och på tvärgatan leta upp Göthe-institutet. Där satt det en vakt i entrén och han skannade väskor innan man gick igenom en metalldetektor. Entrén påminde om ingången till en gammal skola och i slutet av korridoren fanns det en trappa som man skulle gå ner 2 våningar i. Väl där nere fanns det en svart stål dörr. Från entrén och ner för trappan så hade vi inte sett eller hört någon annan människa än vakten däruppe och det kändes som att risken att gå in i en totalt öde restauranglokal var överhängande.

Därför var förvåningen, och lättnaden, enorm när vi öppnade dörren och avslöjade en stor restaurang med massor av folk, grillukt i luften och kypare som sprang fram och tillbaka. Vi blev visade till vårt bord - bokning behövs på helgen! - och vår servitör, som givetvis inte kunde engelska verkade överförtjust att turister hade hittat dit. Eftersom menyn var på turkiska och det fanns hur många rätter som helst, varav cirka 10 olika kebabvarianter så var det lite svårt att veta vad vi skulle välja. Vår servitör anade nog vår tveksamhet och sa "I fix" och gick och hämtade lite olika röror och bröd. Medan vi åt dessa små kalla meze så beställde vi en flaska raki och några öl. De kalla smårätterna var otroligt goda och när grillbrickan kom fram så hade vi nog alla på känn att det skulle vara bra mat. Flera olika lammrätter, kycklingspett, kebab på spett och mer röror dök upp. Det är svårt så här i efterhand att säga vad som var godast men jag kan säga att som köttälskare så går det nog inte att bli besviken här. Det mesta av rakin gick ner och det som blev över lämnade vi till bordet bredvid som såg ut att ha mer ork än vi. Raki är måltidsdrycken nummer 1 i Turkiet när det kommer till alkohol. Alla kan dricka i sin egen takt och med olika mängd vatten i och jag själv tycker att det, precis som pastis, passar väldigt bra till maten.

Istanbul: Avlu OcakbasiSjälva grillande är lite underligt då det mesta av grillspetten och köttet läggs direkt på glödande kol. Förstår inte riktigt hur det går till utan att det blir förkolnat men sjukt gott var det i alla fall. Den unga killen i baren ville prata fotboll (på turkiska) och kände givetvis till Zlatan. Oväntat nog så var den andra svenske spelaren han kände till och gillade Andreas Isaksson, som vid tillfället var bänknötare i den ganska lilla obskyra klubben Kasimpasa i Turkiet. Där ser man.

Vill ni äta fantastisk mat i Istanbul och gillar grillat så får ni inte missa Avlu Ocakbasi. Lite klurigt att hitta men belöningen är svårslagen. Billigt är det med - vi betalade drygt 1000 kronor för 4 personer och då är alkoholen medräknad.

På vägen hem tog vi vägarna förbi barerna runt Sishane. Här är det flera bargator som korsar varandra och det går alltid att hitta något roligt ställe.

[rwp-review id="0"]

Lördag - dag 3

Lördagen började försiktigt med lite trötta resenärer. Vi bestämde oss för att ta en morgonbåt över till Kadiköy. Vi tog båten från andra sidan Galatabron, på båthållplatsen som heter Eminönü. Här finns det flera båtar som går och olika hus för varje linje. Kolla så det står Kadiköy på det huset ni går in i (pollett köper man i automaten utanför).

Väl framme i Kadiköy så vandrade vi upp och ner de 2 huvudgatorna några gånger innan vi satte oss på E5 Pub för att försöka komma igång med var sin öl. Ölutbudet här var oväntat bra med massor av skojig belgisk, tysk och engelsk öl. E5 Pub ligger i slutet på Caferağa och är ett bra ställe att hänga en stund. Efter ölen så var det dags för lunch och vi valde det enkla och bra valet att ta en av Ciya-restaurangerna. Trots att de är med i så gott som alla guideböcker så blir man inte besviken. Kan vara lite väntetid men maten är bra och priserna väldigt överkomliga. Jag tog en soppa till förrätt (turkar är bra på lins och bönsoppa) och nån sorts lammkebab och alla andra hittade något skojigt i den ganska stora menyn. Efter den goda lunchen så blev vi så trötta att vi var tvungna att hitta någonstans att vila och vi tog oss därför ner till parken på kanten av Bosporen. Här är det massor av folk längs med mäktiga vattenvägen och man kan med gott samvete ta några minuters vilopaus på gräset eller stenarna.

Båten hem tog vi direkt till Karaköy och då var vi nästan hemma. Några tog en vila och fixade sig medan några tog några öl på Nakka Café. På väg ut på kvällen så hade vi tänkt att ta en öl någonstans innan men vi hamnade i Levi's-affären istället och med nästan halva priset mot Sverige så handlades det en del. Vi tog en öl på en "takbar" som inte bjöd på utsikt men bra stämning. Middagen hade jag bokat på Yeni Lokanta, där jag var i oktober. Efter våra otroligt positiva restaurangbesök hittills under resan var jag rädd att mina medresenärer skulle bli besvikna på det lite dyrare Yeni.
Det hade jag inte behövt vara. Vi tog alla smårätter, både kalla och varma, någon sallad, en huvudrätt och någon efterrätt. Allt smakade superbt. Yeni Lokanta har bara turkiska viner, vilket är lite av ett minfält, men alla viner som vi testade var fantastiska. Jag kan varmt rekommendera deras fördrinkar också. Starka, goda, med utmärkta råvaror och med rolig turkisk twist.

Eftersom Yeni Lokanta är en finkrog så är notan lite högre men trots det så klarade vi 2000 svenska kronor för 4 personer inklusive (mycket) dryck vilket ändå är löjligt prisvärt. För en fantastisk måltid i Istanbul så är Yeni Lokanta ett måste - men glöm inte att boka bord!

Den middagen innebar slutet på vår resa till Istanbul men jag tror inte att det är sista gången jag besöker staden. För varje gång har upplevelsen bara blivit bättre och bättre och maten med och då var det ändå riktigt bra redan första resan. En trevlig, spännande, billig, välkomnande och exotisk destination där folkvimlet och bemötandet lyfter allt ännu ett snäpp.

Karta

De ställen som är med på kartan som ni inte ser i fet stil i detta inlägg kan ni läsa om här

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com