London: Whitechapel

Östra London. Jack the Ripper, Hipster, coola barer, vintageaffärer, nyskapande restauranger, engelska pubar, council estates och Brick Lane. För vissa är lyxen i Chelsea, marknaderna i Notting Hill eller shoppingen och turisterna i Soho London, men för mig är det de östra delarna som får mig att trivas. Shoreditch med all sin kreativa hipsterängslan. Bethnal Green, Dalston och Whitechapel som både vill och vägrar vara det nya Shoreditch. All delarna perfekt belägna med Liverpool Street Station som gemensam hub.

Efter att ha bott i Shoreditch tidigare (på utmärkta Premier Inn på Old Street) så tog vi nu sikte på Whitechapel. Inte lika uppiffat som områdena runt omkring men med en ännu mer genuin känsla på gatorna. Folket man möter här bor faktiskt här, handlar i de små klädbutikerna på Commercial Road, dricker öl på pubarna och äter kyckling på PFC (Perfectly Fried Chicken...).

Gentrifieringen har gjort sitt intåg med barer och restauranger och ju närmare man kommer till Liverpool Street Station och Spitalfields Market och det har dessutom byggts några nya hotell i området. Vi hade bokat ett dubbelrum på Holiday inn på Commercial Road. Holiday inn är superfräscht med stora rum, trevlig personal och bra priser. Jag kan verkligen rekommendera att bo här om ni letar hotell i östra London.

Dag 1

Vädret var som vanligt 10 grader med lätt duggregn från och till men det fanns ändå en känsla av vår i luften. Efter att ha checkat in så hade vi några timmar till vår middagsbokning på Gunpowder. Vi valde därför att testa Apples & Pears som jag hade läst om på nätet. Från gatan ser det ut att vara ett lite billigt hak. Limegröna skyltar och fake-trä på fasaden. Väl inne är det en annan känsla och man förstår att det är baren som är fokus där den tronar i mitten av det avlånga rummet. Ljuset som kommer från taköppningen förstärker effekten. Precis som så många ställen nu för tiden så är det finare cocktails som är grejen. Råvaror och ingående spritsorter är utmärkt och bartendern likaså. Mellan 17-20 så är det dessutom happy hour och man kan få ett antal drinkar lite billigare. Apples & Pears stänger kl 01 och från 22-tiden och framåt förvandlas baren till dansgolv. Bra musik och grym stämning.

Vi han med 2 stopp till innan vår bokning på Gunpowder. Det första på Pride of Spitalfields som är en riktigt klassiskt engelsk pub på en tvärgata från Brick Lane. Här är det heltäckningsmatta, sliten bar, engelska gubbar och en bjudmat som kan få hjärtat att stanna. Hög stämning och skönt häng vid ståborden utanför. Andra stoppet var The Culpeper. Om Pride of Spitalfields var en klassisk East End-pub så är The Culpeper sinnebilden av det nya East End. Unga, trendiga människor med pengar som dricker snygga cocktails och öl från microbryggerier och lyssnar på nån svår house-remix. Här var stämningen ännu högre än på Pride of Spitalfields och det kändes nästan mer som fest än bar.

Gunpowder är nästan värt ett eget inlägg så bra var det. Jag hade blivit tipsad av några matintresserade bloggare att det här lilla och realtivt nyöppnade stället skulle vara grymt. Maten är indisk och rätterna är lite mindre än på en normal indisk restaurang och mer uppdelad på olika rätter/smaker (tänk tapas-upplägget). Servitrisen var jättebra och förklarade vad de olika rätterna var, vilket behövdes eftersom menyn inte avslöjade riktigt vad som väntade. Vi fick även rekommenderat hur många rätter man borde ta för att bli mätt - vilket jag struntade i och tog lite extra.

Vi började med en liten shot av nån sorts indiskt hot sauce, med en liten puffboll ovanpå. En perfekt aptitretare och styrkan och smaken satte igång hungern. Sen kom rätterna en efter en, rådjursfärs i boll, revbensspjäll i tamarindsås, lammkotletter, tandoori-kyckling, "pulled" anka i en sorts pannkaka. Alla rätter var fantastiska och att de är kända för sina lammkotletter är lät att förstå men kvällens mycket oväntade vinnare var den sigree-grillade broccolin. en helt fantastisk rätt, med smak som jag inte trodde var möjlig. Hade broccoli alltid serverats så här hade jag inte ätit annat.

Prisvärt, mysigt och fantastiskt mat - ett riktigt fynd. Extra roligt när vår bordsgranne kommenterade att det var väldigt häftigt att vi som turister hade hittat dit, men att han hoppades att vi inte skulle tipsa för många andra.

[rwp-review id="0"]

Dag 2

Efter att ha vaknat upp med sviterna från gårdagen hängande över våra huvuden så bestämde vi oss för att gå ut och äta frukost. Vi hade länge velat testa St Johns Bread & Wine mittemot Spitalfield markets. Detta är en avknoppning från en av Londons mest populära och uppskrivna restauranger de senaste åren - St John's - så våra förhoppningar var höga.

Tyvärr visade det sig att frukost inte riktigt var deras grej. Några olika smörgåsar med olika köttdetaljer som i sig var helt okej, men inget som får mig att vakna febrig av begär. De hade också några "yoghurt med egen müsli-blandningar" som inte heller var så roliga. Lägg till halvkass service så förstår ni att jag inte fick en ny favorit - mitt tips är att gå till The Breakfast Club eller Trade vid Spitalfields market istället. Även om det är långa köer och lite turistigt så håller det mycket högre matnivå och är roligare.

Vi gick runt i Shoreditch och besökte bland annat min favorit-glasögonaffär Specstacular och de var lika sköna och serviceinriktade som förra året.

Efter lite blandad shopping så stannade vi för en riktigt blaskig öl på The Bricklayers Arms, men pausen och den halvsunkiga stämningen passade oss bra. Eftersom vi var nära On the Bab som vi åt på förra året så passade vi på att få i oss lite god koreansk mat på lunchen. Stället är riktigt populärt och kommer man mellan 12-13 så får man räkna med att vänta en liten stund på att få ett bord i den trånga, lilla lokalen.

Efter lite vila på hotellet gav vi oss iväg till Bethnal Green för vår middagsbokning. Bethnal Green ligger precis norr om Whitechapel och öster om Shoreditch och till skillnad från Whitechapel så har gentrifieringen hittat hit. Området är en skön blandning av sunkigt och hippt och känns som en bra blandning av de ställen vi brukar bo på.

Huvudgatan heter Bethnal Green Road och om man går av vid tunnelbanestationen Bethnal Green så är man precis i den östra delen av den. Vår bokning var på det superhypade stället Paradise Garage (ett av Jamie Olivers favoritställen tydligen...), men vi passade på att ta några drinkar och öl på The Sun Tavern innan middagen. Alla krogar runt omkring såg sunkiga och lite ruffiga ut och jag började undra om det jag läst om coola barer bara var en myt, men så fort man stiger in på The Sun Tavern så skingras de tankarna. Tegelväggar, synliga kopparrör, öl från microbryggerier, coola drinkar med kvalitetsingredienser och skön musik och en blandning av sotarmössor och skägg med bankanställda och vanliga knegare gjorde att jag kände mig hemma direkt.

Paradise Garage som vi åt på öppnade hösten 2015 under tågspåren, precis runt hörnet från Bethnal Greens tunnelbanestation och det är ett av tre, fyra ställen på rad som har öppnat bredvid varandra. Här är det mer upscale och inte så mycket sunk. En fantastisk lokal som verkligen tar till vara på de begränsningar i förändringar som tågviadukten utgör och utmärkt service kan lätt stjäla fokus från det som har fått Londons restaurangkritiker att lyfta på hatten - maten.

Det är lokala råvaror, närodlade ekologiska grödor och naturligt och "äkta" som präglar menyn. Om man tar avsmakningsmenyn så är det 7 rätter och om man dessutom tar dryckespaketet så får man en smak av det mesta. Maten är bra och det finns en del rätter som lyfter över genomsnittet, speciellt terrinen gjord på grishuvud. Det låter äckligt men smakade himmelskt. Roligt också att dryckespaketet inte endast är vin utan börjar med en öl och slutar med en grym cocktail.

Tyvärr håller inte alla rätterna samma höga klass som grishuvudet, och egentligen är det inget fel på själva maten men det känns i vissa rätter som om det är för mycket olika saker som ska samsas på tallriken. Smakerna blandas och efter ett tag så blir man nästan lite trött på alla nyanser och önskar att nästa rätt ska vara lite enklare och renare.

På det hela taget så är det ändå en riktigt trevlig kväll och både baren och restaurangen är värda ett besök, speciellt om man har lite sug efter grishuvud.

Karta

Jag har lagt ihop alla tips från mitt inlägg om Shoreditch och den här texten om Whitechapel i en karta.

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com